Att
3 bokstäverconjunctionvanligt ord
Betydelse
- för att uttrycka en afsigt, i stället för: på det att, för att, till den ändan att, t. ex.: Jag skickar dig penningar, att du må kunna bvetala din skuld. Kom närmare, att jag må höra riktigt. - tt, i egenskap af konjunktion, uteslutes stundom, t. ex.: Jag tror, (att han kommer; jag hoppas, (att) han förbättrar sig. - Att bildar åtskiliga sammansatta prepostioner och konjunktioner, såsom: På det att, till en ändan att, för att, så att, utan att, i det att genom att, till att, liksom att, än att. m. fl., hvilka ses på sina ställen.(dalin, gold)
- efter orden: så, sådan, den (i bemärkelse af sådan), m. fl., t. ex.: Det fryser så, att det kan spränga berg. Jag är så ledsen, att jag kan dö. Vara af den natur, att man ej kan . . .(dalin, gold)
- efter ord, som uttrycka en orsak, t. ex.: Vi hata dem derföre, att de tillfogat oss skada;(dalin, gold)
- efter verber, som uttrycka tro, förmodan, önskan, vilja, o. s. v. t. ex.: Jag tror, att han kommer. Det är troligt, att så sker. Jag vet, att det är sanning. Jag önskar, att så måtte ske. Han fordrar, att du inställer dig;(dalin, gold)
- Strå i början af sater, med verbet i finit form:(dalin, gold)
- framför infinitiven och en derpå följande preposition, i stället för ett föregående relativ med personligt pronomen och hjelpverbet kan, t. ex.: Han har intet att lefva af, intet att börja med, ingen att gå till. - Att uteslutes alltid framför inifinitiven efter hjelpverber (med undantag af Vara), t. ex.: Jag vill gå; han lär komma; du bör skynda; vi få se; låt så vara; han tordes ej göra det. - Att uteslutes vanligen framför infinitiven, när ett annt verb, omedelbart åtföljdt af ett nominalt eller prominialt objekt, föregår, t. ex: Jag ser honom komma. - Att kan uteslutas:(dalin, gold)
- när infinitiven föregås af nominer eller participer, t. ex.: Förmåga att tänka; konsten att rida; ledsen att lefva; lätt att förstå; böjd att gå ut; bereddd att uppoffra allt.(dalin, gold)
- när infinitiven föregås af vissa andra verber, såsom: vara, hafva (i bemärkelsen af äga), äga, besitta, tillhöra, erhålla, bekomma, få (liktydigt med bekomma), komma, m. fl., t. ex.: Hvad är att göra? jag har att lefva af; vi komma att gå; vi få mycket att göra;(dalin, gold)
- efter åtskilliga verber, såsom: önska, lofva, bedja, tänka, tillåta, ärna, begära, m. fl. t. ex.: Han önskar, lofvar, tänker komma; lått mig fråga; han råkade försäga sig; c) efter en preposition, som omedelbart styr infinitiven, t. ex.: Hon är kunnig i sy, spinna, väfva; skiclklig i räkna, rita, o. s.v. - Att kan aldrig utelemnas:(dalin, gold)
- när infinitiven står såsom subjekt i en sats, t. ex.: arbeta rä ett vilkor för lifvets trefnad;(dalin, gold)
- i talesättet Hafva att göra, d. v. s. hafva göråmål, vara sysselsatt; -(dalin, gold)
- efter Hafva framför infinitiven, i bemärkelsen af böra, kunna, mp, t. ex.: Du har att noga åtlyda denna befallning. Han har att skylla sig sjelf;(dalin, gold)
- efter Aga framför infinitiven, när det innefattar betydelen af rättighet eller skyldighet, t. ex.: Han äger att befalla. Han äger att inställa sig inför domstolen;(dalin, gold)
- när infinitiven följer efter en preposition, i stället för böjd kasus af nominer eller finit modus af verber, t. ex.: Genom att vara ståndaktig vinner man ofta sitt ändamål. Sätta sin ära i att vara ordhållig;(dalin, gold)
- när infinitiven följer såsom utbildningsord på intransitiva verber eller nominer och participer, t. ex.: Han går att försvara fäderneslandet. Mod att tala sanning. Berdd att dö;(dalin, gold)
- när inifinitiven följer på ett transivt verb, såsom verbalt objekt, t. ex.: Han fruktar att dö. Jag önskar att få;(dalin, gold)
- när infinitiven står såsom subjekt i en sats, t. ex.: Att fela menskligt är, gudomligt att förlåta; -(dalin, gold)
- Beteckningsord för infinitiven af alla slags verber, t. ex.: att älska, att älskas, att vaa, att slåss, att andas. Brukas:(dalin, gold)
Korsordshjälp
- medium
- medium