Hufvud
6 bokstävernoun
Betydelse
- Då Hufvud, med adjektiv betydelse, ingår i sammansättningar, biläger det ofta betydelen af förnämst, vigtigast., t. ex.:(dalin, gold)
- Den kroppsdel, som är säte för hjernan och de förnämsta sinnesorganerna, hos menniskan och de flesta djur genom halsen förenad med den öfriga kroppen. Stort, litet h. Framdelen, bakdelen af h-et. H-et på en menniska, ett lejon, en häst, en fågel, fisk, insekt, mask. Hafva ondt i h-et, hafva hufvudvärk. Han är ett h. längre än jag. Betäcka, blotta h-et. Vinet slår i h-et, rusar. Från h. till fot, ända uppifån och ned, hel och hållen, t. ex.: mönstra någon från h. till fot. (Talesätt) Hafva litet i h-et, vara litet rufsig. Hals öfver h., se Hufv udstupa. Öfvr h. (skrifves äfv., dock mindre riktigt, öfverhuvud), i allmänhet, på det hela taget. (Fig. fam.) Stöta, köra, ränna h-et i väggen, visa halsstarrighet, envist öfverdåd. Kort om h-et, hastig till sinnes, som lätt blir ond. Taga någon för h-et, gripa; äfv. ställa till rätta, fordra reda, räkenskap, skadestånd af, anklaga, beskylla någon. Stöt för h-et, såra, förolämpa, göra missnöjd, harmsen, förtretad. Det stötte, slog mig för h-e...(dalin, gold)
- Menniska.(dalin, gold)
- Lif. Sätta sitt h. i vad. Jag vågar mitt h. på, att . . . . Det gäller h-et. sätta pris på en sh., utfästa belöning åt den, som fattager eller dödar någon. c) Förstånd. Hafva godt, dåligt, klent h. Godt h. betydr äfv., i vidsträcktare mening, en lycklig förening af skarpsinnighet, djupsinighet, starkt minne och liflig inbillnngskraft. Ett tomt, svagt h. (Se äfv.(dalin, gold)
- Bråka sitt h. med något, anstränga sitt förstånd med att utfundera, uttänka, lära &c.: äfv. grubbla på något. Icke riktig i h-et, icke vid sinna sinnen, vurmig. Han har inet h., klent förstånd. Få i h-et, lära; äfv. fatta, begripa; äfv. tro, t. ex.: Han får aldrig sin katekes i h-et; det kan jag ej få i mitt h., ej begripa; äfv. ej tro. Man kan icke få det i h-et på honom, kan ej få honom att begripa det. Hafva något i h-et, veta: äfv. tänka på, hafva bekymmer, t. ex.: Den mannen har mycket i sitt h., vet mycket; har många planer, tänker, forskar mycket; jag har så mycket i h-et, att jag är alldeles förbryllad., har så mycket att tänka på, att . . . .(dalin, gold)
- Godt, förstånd, snille. Han har h. Se, det är h., det! Ett sådant h. finner man sällan.(dalin, gold)
- Böjelse, anla, fallenhet. Hafva h. för något. Han har h. för matematik.(dalin, gold)
- Själ, sinne, vilja.(dalin, gold)
- Hufvudman, styresman.(dalin, gold)
- Säges om vissa saker, som till form eller läge hafva likhet med ett hufvud, t. ex.: H-et på en spil. (fFig.) Slå spiken på h-et, träffa alldeles rätt i tal, gissning, o. s. v. H-et på en violin, öfversta delen deraf, der skrufv arne sitta. (dalin, gold)
- Säges om vissa saker, som till form eller läge hafva likhet med ett hufvud, t. ex.: H-et på en spil. (fFig.) Slå spiken på h-et, träffa alldeles rätt i tal, gissning, o. s. v. H-et på en violin, öfversta delen deraf, der skrufv arne sitta.(dalin, unverified)