An

2 bokstäveradverbvanligt ord

Betydelse

Ursprungligen lånad ifrån tyskan, brukas denna partikel i förening med verber, dels såsom: a) oskiljaktig ifrån verbet, t. ex: Anmärka. Anhålla (ej märka an, hålla an); dels b) skiljaktig, t. ex.: Anställa, Ansätta, hvarvid man äfven kan säga ställa an, sätta an; dels c) såsom alltid skild ifrån verbet, ehuru dermed bildande ett enda begrepp, t. ex.: Gå an (i dess bemärkelse af: vara verkställbar, gå för sig), ty man kan ej säga: det angår att ljuga, i st. f. det går an att ljuga.(dalin, gold)
Förekommer blott i uttrycket: Af och an, sammansatt adverb, som betyder: fram och tillbaka. Gå, springa, löpa af och an.(dalin, gold)
i riktning mot; fram(folkets_lexikon, gold)