Betydelse

Kännemärke på sak eller person, hvarigenom den kan skiljas ifrån adnra. Väsendlig e., utan hvilken person eller sak icke kan vara, had den är. Tillfällig, e., hvars frånvaro förändrar ingenting af dess väsende. Egendomlig ell. enskilt e., som uteslutande tillhör något visst enskilt föremål. Gemensam e., som tillhör flera. Tingens -er. Guds e-er. En menniskas e-er. Hafva många goda e-er. Hafva den en-en att . . . . God, dålig e. Detta är en e. hos honom, som ingen må tadla. (dalin, gold)
Ställning i förhållande till andra, befattning, uppdrg. Hans e. af embetsman gör, att han måste iakttag sin värdighet. I hvad e. har han kommit? I e. af medlare.(dalin, gold)
beskaffenhet, kännetecken; sätt att vara(folkets_lexikon, gold)

Korsordshjälp