Ja

2 bokstäverinterjectionvanligt ord

Betydelse

Brukas för att bejaka en fråg,.(dalin, gold)
Ja så (uttalas jaså´) säges, då man af andras tal eller handling inhämtat eller erfarit något, i mångfaldiga skiftningar af olika intryck och deraf betingad olika betoning, uttryckande förundran, likgilitghet, tillfredsställelse, harm, m. m. Han har nyligen gift sig. Ja så. Ja så, det är du, som gjort mig det der skälmstycket! Ja så, du vill inte; jag skall väl då lära dig att vilja. Ja så (uttalas jàsså) yttras, då man af en annan blivit underrättad om något oförväntadt eller något, hvarom man förut haft oriktig föreställning. Jakande, bifall, samtycke.(dalin, gold)
Brukas, för att gifva förhöjdt uttryck åt något föregående, t. ex.: Det är nyttigt, ja nödvändigt. Han är rik, ja mycket rik. Han gör alla, ja sina ovänner godt. Ja än mer.(dalin, gold)
Nyttjas som ett fyllningsord vid åtskilliga interjektionella satser, för att stärka uttrycket, t. ex.: Ja, det kan så vara. Ja, det tror jag! Ja, nu är det för sent. Ja, det är så dags nu!(dalin, gold)
Nå väl. Vill ni gå ut? Nej. Ja, så blif qvar då. - Ja, ja, adv. Betecknar ett jakande svar, liksom Ja, men med förstärkt uttryck. Skall jag gå? Ja, ja gör det.(dalin, gold)
Tvifvel, farhåga, fruktan, hot. Ja ja, vi får väl se. Ja ja, faran är ej förbi ännu. Ja ja, det går på tok för honom till sluts. Ja ja, akta dig.(dalin, gold)
Säges i samma mening som bem. 1.(dalin, gold)
just det, visst(folkets_lexikon, gold)